31 juli 2012

Målilla får unik profil - med träff för lokomobil

Målilla evenemanget. Nu i helgen
Ser i statestiken att här finns behov av annonsen igen 

30 juli 2012

SÖNDAG ,. SÖNDAG,. SÖNDAG,...
                                                               " Ja-a va skönt det sa bli" På någe vis så är man ännu ledigare på en Söndag även om man har semester ledigt. "Så vad skall vi greja med då-rå?"  Det dröjde inte länge förrän jag varit inne och kränkt av mig fin-jeansen, som hon chefen säger!  Det är ju helt klart att gå ren en hel söndag är omöjligt om man stannar hemmavid. Det är tyst och ensamt denna Söndagsmorgon och jag grunnar på vad som mer skall göras åt den lille självgångarn, SK2an. Jo, Jag har detta där embarmeliga balanshjulet, som skall dän på lokomobilen också. Det ser ganska bra ut med det på kanske, ja visst det gör det, men det är ju ett svänghjul till en tändkulemotor, och med spräckt nav, så NÄ, det skall dän. Redan tidigare har jag nå´gon kväll varit där och knackat och spänt lite på kilen för att se hur hårt det kan sitta. Hjulet var ju inte på väg av, utav sig självt, det var det ju inte, men inte kan det sitta så hårt inte är min erfarenhet. Idag Söndag morron när kusin Uno så är på plats bestämmer jag, att vi skall ta av hjulet.
Stora avdragaren ut och som en välsignelse av min beslutsamhet så erfar jag snabbt att det har 6 ekrar. Det ger fördel med en trearmars avdragare. Vi provar, och det händer inget? Tar i lite till och nu kryper det lite, lite. Jag drar och Uno knackar lite försiktigt på skruven för att väcka på det lite. Den kommer, hjulet är av inom några minuter och jag får mina erfarenheter bekräftade, ingen passning alls, men väl skimsat var det. Denna gång med burkplåt från Kalles kaviar, 1 kilos burk, som fanns på 50 talet. och lite annat som passat. 
Nu var vår "Vissefjärda maskin" befriad från det där eländiga motorhjulet som jag retat mig på i 40 år. Det har fått vara med tills nu, men till Målilla skulle det inte. Nu sermaskin ut som den skall enligt katalogen med en axelända fri för remskiva enligt brukarens egna behov. Nu börjar det bli lite mer färdigt, så som den skall presenteras nästa helg.
   

28 juli 2012

Att åka lite Lanz, om än ingenstans - Med kärran full för barnens skull






Dagens första publika upplevelse var Lanz turen för familjens främmande barn. Först  hörs ett  skrikande sedan ett klapprande för att följas av rop som jag inte först hör, Mofar, Mofar, Morfar!" sen kommer en, två, tre, nä jag vet inte hur många som i korus av röster  ropar, " kan du köra Lanzen?"   Med morgonens program inscannad i medvetandet var det inte något som direkt fick prioritet. -Nä det får pappa göra själv! svarar jag tjurigt.


Uno var ju på plats så han gav sig på att starta upp och hjälpa igång sällskapet. Mågen får dock själv ratta ekipaget och ta ansvar för de sina. Snabbt och lätt är kärran full och det innan Tändkulan ens är varm.
Med ett par små tryck i bränslespaken och ett knyck i ratten som nu är veven i sidan på traktorn, ger den ifrån sig ett par Buff-Buff,....
Ett nytt försök och, Buff-buff-buff-buff- hörs från verkstaden och de främmande små tystnar förskräckta  medans de inhämtar de vuxnas reaktion. Att sådant oväsen är helt rätt och OK bekräftas av föräldrarnas glada leenden och de hemmastadda barnens nonchalerande av ekot i lokalen. Nya skratt och ett kvitter som i en jämnförelse gör tjattret från skatungarnas bo för en månad sedan till en ren sorgestämmning.  Jag sitter på trappen och dricker förmiddagskaffe när gänget seglar iväg och efter en stund hörs Lanzens välkända smattrande på långt håll österifrån, över vetefältet, bortåt motorvägen. Jag har berikats med Barnbarn som vill åka i morfars Lanz, jag har en måg som tar sig före och ser möjligheten, jag lever, det känns som om jag lyckats,  Sommar, Sommar, Sommar! 


Fick ett ryck - Hittat Hultgrens mätare för tryck


Det var en man,...
Det var en man som ringde för ett par tre årsedan och berättade att han hade lite lokomobildelar som han ville sälja oss. Vad det var osv var väldigt hemlighetsfullt men en adress fick vi av honom efter hand som vi närmare kunde specifiera ett besöksdatum. Målilla var på tapeten och en maskinhämtning kunde läggas därtill så detta skulle kunna bli en bra resa. 




Desorienterad landar vi vid Hultgrens Mek Verkstad
Vi letade oss fram till platsen och hade en genomgång av de nämnda delarna som låg upplagda på ett verkstadsgolv. Eventuellt kunde det vara så att det på en annan lokalisering kunde finnas annat av intresse varför vi entrade hans bil och for iväg på krokiga vägar. Totalt desorienterad svänger vi in till några äldre byggnader och väl urkliven börjar jag känna mig bekant med sitationen? Ser nästan ut som vid ett annat ställe liksom, en plats jag besökt en gång tidigare. Jag nämner detta, "detta påminner mig om Malte Hultgrens verkstad i Trekanten"  yppar jag och till allas förvåning blir det så uppdagat att det är just vad det var! 
Nu blev det mycket mer intressant, detta var ingen vanlig smia på landsbygden utan nu var det historisk mark. Hultgrens Mekaniska Verkstad var ett hjärta och ett nav i hela östra Smålands lokomobil sfär under tre generationer. Som besiktningsman och lokomobilreparatör var kontakten med verkstaden livsviktig för hela bygden väster om Kalmar. Emellertid blev jag väldigt besviken på utvecklingen och den bedrövliga degradering av stället som där skett. Det var sorgligt att se det hela där allt skulle ut och rensas rent. Bort, bort, bort! 



Focuserar
Vi lämnar maskinhämtningen och Målilla till en annan gång. Vi kan lämna delarna där hän likaså och i stället koncentrerar vi oss på dett etui som var med i affären. Det visade sig vara av speciellt stort värde för oss och i mycket relaterat till våra maskiner. Etuiet fanns redan på första stället men det var först nu som det blev ett verkligt intresse för den gamla skitiga och slitna lådan.
Säljaren hade satt ett pris på denna låda innehållande en provmanometern redan innan vi for iväg över nejden och då var det enligt mig helt fel pris. Men allt eftersom hela förhållandet föll på plats och sjönk in stegrades mitt intresse. I förhandlingarna om hela partiet var det svårt att komma överens då jag inte ville vara med på att finansiera hans "klipp" liksom. Jag redogjorde för min värdering och presenterade ett ultimatum. Priset för etuiet var dock för högt så det erbjöd jag honom att behålla, mitt intresse till trots, mot att partiets totala pris reducerades med motsvarande summa. Nej det gick ju inte, varför vi började brottas och boxas verbalt med de argument som stod till buds. Så slutligen lastades det upp under stor bondånger från min sida. Hela situationen räddades av att jag växte i insikt om vad det låg framför mig  i detta etui. Jag hade köpt Hultgrens Provmanometer. Det var faktiskt som att ha kommit över Fotbolls EMs regelbok i orginal, eller koden till Wallenbergs affärsstrategi. Detta var ju stort.


Med denna hade Hultgren besiktigat en stor del av de lokomobiler vi har i samligarna och utan den hade han inte varit nåt! Den var instrumentet som angav tonen, byggde respekt och autoritet bland bönder, sågverksägare och bobinsvarvare. Den gav ett övertag och en närvaro som var faktureringsbar.

Så lägger sig även detta till den grå vardagen och etuiet sorteras in i hyllorna och skylas över i minnet. Så nu idag när vi letar i egna avlagringar så ligger ju där klenoden igen, Javisst ja, den lyser för mig  och jag närmast ber om ursäkt för det glömskans hav den varit passerad till. Jag skulle ju prova den på SK6an ju, den maskin vi relaterar allra mest till Hultgrens av olika anledningar.
Så till slut några år försenat ser vi den på våra självgående lokomobiler, monterade så som han gjorde, han Hultgren i sina dar. Vi såg aldrig detta ske, men vi vet, hans namn står i pannböckerna för många av lokomobilerna.
Det såg ut så här som på bilden brevid. Rent tekniskt inget konstigt Provmanometerplattan läggs emot manometerplattan på lokomobilen. Klykan eller tvingen placeras så att hakarna får grepp bakom plattan på maskinen och så spänner man åt skruven lite försiktigt. Trevägs kranen i armaturen vrids så att båda dessa två blir satta under tryck mens säkerhetsventilerna tillåts blåsa. Det sker vart år, vid varje besiktning. Idag visserligen med Månssons digitala instrument som blinkar fram digitala siffror allt lika ofta som en vindpust når maskin. Nogrant visst men föga skinande så som Hultgrens provmanometer en gång var.


24 juli 2012

Ett litet bildkollage från Ångmötet i Lundsbrunn under Tisdags eftermiddagen. Det hela gick relativt smärtfritt och händelsen uppmärksamades och uppskattades av allt att döma mycket av såväl våra gästande förare som resenärerna på tåget. Då utgår vi från att det satt som hansken även hos vännerna från Järnvägsföreningen.  

obs kolla  länken http://www.skaraborgslanstidning.se/


Jimmy Pihl på Case lokomobilen med manskapsvagnen på släp. Denna vagn utgjorde senare på kvällen logi för de båda gästande entusiasterna.
Innan tåget anlände samlades en mindre skara som letts dit av vårt skramlande och visslande kanske?
Först  håller de sig på avstånd men när så någon eller några närmar sig och går intill maskinerna så drar sig  intresserade allt mer intill och emellan Stämningen ökar då och frågorna söker svar.




Väl framme i Lundsbrunn var det först  helt tomt, men sedan kom VGJ 4 med sommarvagnar och allt folk. Planen mellan stationshuset och affären fylldes snabt och ALLA fotade hela tiden.



Mest fotade tidningen, och reportern från SKLT ville inte lämna oss
utan sa sig vara så förtjust då de var så vackra och granna. Snacka om
kärlek vid första ögonkastet, men senare förstod jag att hon menade 
lokomobilerna inte killarna som var med.

Fredrik Zackow ses här i nöjesbranschen. Han leder före Jimmy på
Casen med flera distanser.




Tog i hårt - då borsta lite, var svårt


Från puts till kirurgi
Stagbultarna  har endast  mindre anfrätningar och midjan minimal. Så
här långt verkar detta helt ok till riktigt bra.
Borsta och smörja var det tänkt att vi skulle göra på Munktellarns den lille SK2, men som nära nog alltid  ger det ena det andra och så har vi igår plockat ur tuberna. Ja inte riktigt allt några ändar är kvar i sotskåpsändan och stumparna på ca 250 mm sitter fortfarande kvar i fyrboxgaveln. Dessa skall skäras av  ytterligare en gång strax innanför gaveln vå våta sidan men det blev så väldigt varmt så det fick bero igår.
Arbetet gick till så att vi stack in kärbrännarn i tuben ca 30-50 mm innanför gaveln och vred runt. I kanterna och nederst var det lite komplicerat men till slut satt tekniken där. I manluckan kapades de mot fyrboxen de ca 250 mm från den gaveln och de övre fick vi även stympa i bitar för att få ur. Senare längre ner i tubsatsen så blev det mer plats och tuberna kunde krängas ur. Några av stumparna i sotskåpsgaveln har vi plockat dän efter hand och det är relativt enkelt att knyckla till dem så att de kryper ur.
De kvarvarande ändarna som ännu sitter i Fyrboxgaveln
Detta är en liten panna, det märker man när man skall ha
ner skärbrännarn som tar i över allt. Toll vissa delar "smälte"
jag dän tuberna mer än skar.

Det hela var ju egentligen av bekvämlighet då vi skulle rensa rundpannan i botten. Där var  så mycket brask och "bôs" att jag tänkte som så att om vi plockar ur de tre nedersta, vilket är lika med nedersta raden, så kommer vi åt bättre och ser framför allt mycket bättre. Den avskurna tuben är tänkt att kunna komma ut i sotskåpsändan enär det hålet är något större av den anledningen. Men skärnarv på utsidan, rost och beläggningar gjorde att det inte gick?  Beslutet att plocka ut alla var därför enkelt då de ändå en gång skall dän och ersättas med nya. Så från städning i form af sopning och skrapning så blev det ett kirurgiskt ingrepp. 


 
Främre gavel sett från sotskåpet. Här finns endel matrialförtunning
men långt ifrån vad som var befarat.

Bättre än vi förväntat oss
Men inte är det någon nackdel på något sätt för nu har vi en god möjlighet att besiktiga pannans kondition ordentligt. Hitintills så är vi överraskade över pannans kondition. Vår föreställning har alltid varit att den var i behov av  en ordentlig revision med ny tubgavel och ev fyrbox. Varifrån den föreställningen egentligen kommit vet vi inte men förmodligen en skyddsmekanism så att vi var beredda på det värsta. Allt ser mycket bättre ut än så och vi ser fram emot en ultraljuds undersökning. Men det har ingen prioritet alls utan det får anstå tills vidare. Den nedersta bilden visar tubsatsen som trots allt var ganska väl bibehållen. Det var i nederst sotskåpet som ändarna var dåliga och som tillsammans med tiden dömde ut det hela. Det är ju inte så många tuber så det klart att man börjar med en ny tubsats vid en renovering.


22 juli 2012

Tar "e stunn" - att lokomobila till Lundsbrunn


Rubens kör till Lundsbrunn och möter upp VGJ 4
Om allt går som planerat möter vi upp VGJ 4 från Skara lundsbrunns Järnväg, i Lundsbrunn på Tisdag. Från Rubens planerar vi att komma iväg vid 3 på eftermiddag  för att hinna  möta tåget från Skara 17.30. Detta bör ge oss god marginal för ev  mindre stopp och osv.  Vi far tillbaka hem vid 6 för att  vara tillbaka  vid utgångpunkten före det blir mörkt. Nu hoppas vi att regnet håller sig borta hela dagen så att vi kan få en njutbar resa. 
 Anledningen är som vanligt  leklusta, och vi kommer att få besök av några lekkamrater under tisdagen så något extra vill vi då företa oss. Våra engagemang under året har ju inte varit ett enda tidigare och med Målillas lokomobilmöte  om ett par veckor så kan ju detta tjäna som en generalrepetion. I planeringen ligger att vi går iväg med  Munktells Lokomobil SK6 dragandes vattenvagnen, och Case lokomobilen får dra med den gamla bovagnen.
Vi ses där om inte på vägen.


20 juli 2012

I morgon ska vi börja - brorsta och smörja


Liten och söt
Ja många bilder på denna lokomobil lär det bli inför och under Målilla motordagar och ytterligare en  bilägges här. Det är som om det inte går att sluta fota på fyndet. Denna bild som togs innan vi lade ner arbetet för idag är en hälsning till brorsan som är på resande fot. Vi här hemma på basen hälsar att nu är den ute och imorgon Lördag gör vi första städningen. Det blir väl typ, borstas och oljas? Och en rejäl blåsning är vad som erfodras innan den kan anses rumsren och får komma in i verkstaden.
Det betyder att i morgon skall vi verkligen ha Lördag och semester på en gång.


Endel förändring  iform av ommöblering blev följden av tilltaget med att ta fram SK2 an men det ser väl bara vi som är hemmastadda på kordinaten.  WGS84: N 58º 30.064' / E 013º 29.074'
RT90: 6488800 / 1364714
Endel omprioriteringar har det föranlett ifråga om vad som skall stå inne/framme eller föras över till externa  lager. Allt detta ger oss vånda i hur att få plats med allt och så påminns vi obarmhärtigt om att vi ju faktiskt  fortfarande väntar på donationen till en ny större lokal. Förstår bara inte varför välgöraren inte infinner sig? Du är ju så väntad.





19 juli 2012

Munktells orörd och fin - Står längst in

Planering pågår
Inför Målilla 2012 med löfte om 2 Munktells självgångare pågår nu planeringen för fullt. Den minsta SK2:an står ju så klart inte i första ledet utan inklämd i ett hörne relativt långt in. Så nu måste allt ut! Hela gården blir full med maskiner och vi känner ett lyckorus i kroppen när vi finner att vi har alla dessa fina maskiner i vår "LEKLÅDA"

Några bilder på de utdragna  maskinerna skall vi väl delge er och först  1917 års HUBER light, som inte vill bli riktigt klar någon gång. Nu är det kylet som felar egentligen  men det var det även för två årsedan. Vad nu det betyder? 




Nästa intressanta bild ger en inblick i den komprimerade situation vi nu mera befinner oss i med lokalbrist och HA-begär i otakt. Den grå traktorn är en Hart-Parr 1918 hette den 30 eller inte? denna tidigaste gjorde det nog inte? Bakom  den 30 hk förskräcklige burdusa,  otympliga men så underbart intressanta Ungerska HSCS R30. Det kom några in till Sverige efter kriget, ja det sista då förstås, vilka var klart otidsenliga och vars öde blev därefter. Även de tidigare kom ju hit efter kriget, men den gången var det det första, eller så 1914-18. Cirkusvagnarna är från Furuviks Cirkus ursprungligen, men har hämtats upp på McDonalds i Borlänge, Örebro och Arboga. Inte denna gång men kanske nästa kommer någon av dem att bli ett bra efterhäng til lokomobilen upp till Lundsbrunn Kanske?

Teknikhistoria NEJ TACK
Att åka in till Götene känns numera lite olustigt enär man där nog inte vill ha någon trafik helst då alla gatorna nyps ihop som till ett snörliv. Inte är man officiellt intresserade av vår verksamhet heller utan det skall vara påhittet ARN, nej Medeltidsby, nej det var Äventyrspark med Bert Karlsson? Eller vad blev det av det egentligen efter alla turer och de 70-80 miljonerna, Jo STÄNGT. Otroligt!
Den gången skulle man kunna säga som Turistchefen sa, "en verksamhet för en mindre skara intresserade" Allt medan våra besökare hittar till Rubens trots att vi hamnat på undantag även geografiskt numera. 

Vi finns och vi syns
Därför är det i Målilla vi syns, och på andra ställen där man förstår och uppskattar verksamheter i stil med den vi presterar. Så ämnet för dagen, Lokomobiler för Målilla, ger oss en sista bild på den orörda Munktells Lokomobilen innan den togs ut  i solljuset igen. Nu skall den tvättas o kammas för nu skall vi på fest, 100 års fest där det blir som bäst. Vi kommer tillbaka med mer om denna maskin så håll till godo med denna vy tillsvidare. Även den ett tidsdokument i och med detta.

18 juli 2012

Besiktiga först - Kör sen

Idag besiktning iform av Driftsprov.
Så var det sent om sider dags för driftsprov på de båda lokomobilerna vi har tänkt köra med i Målilla.
Munktells stora och Case lilla Självgångare. Munktellarn har ju stått varmt och torrt hela vintern så det
var en relativt enkel match att peta igång inför årets säsong, även om det sker först när halva sommaren har
gått.
CASEn fick vi ju tubläckage på vid första försöket men den pluggades i god ordning så nu verkade det som den var " fit for fight. Notera de små fina säkerhetsventilera där den ena av de två just lyft och rusångan strålar mot skyn.



Båda maskinerna passerade testet och här brevid ser vi  "Sheriffen"  i färd med att kolla manometern och säkerhetsventilerna. Försiktigt smyger jag upp kameran så att han inte skall distraheras, men minspelet avslöjar att jag är upptäckt. Plötsligt  lyfter säkerhetsventilen med ett enda hugg och trots att det är just det som inspector Rune Månsson väntar på ryggar han till inför det oljudet från ventilen som lägger ett väsande lock över all annan verksamhet.


Resten av dagen ägnades åt att slöjda ett passande drag till Casen så att vår gamla Marshall manskaps vagn kan hängas efter. Det är nödvändigt då vi nu på allvar planerar för en tur till Lundsbrunns Järn- vägsstation nästa Tisdag. Ångloket från Skara ankommer till Lundsbrunn kl 17.30 och då var det tänkt att vi skall vara där. Inget är definitivt ännu men planeringen är sådan och det föranleder oss att göra vissa förberedelser. Orginaldraget på Case lokomobilen består av en ögla endast vilket så även är fallet på vagnen. De ger vid handen att vi måste slöjda lite och en klyka måsta till på lokomobilen. Väl på plats måste en första provtur göras och ekipaget är mycket tilltalande. Vi är övertygade om att Lundsbrunn ser fram emot att få husvagnsbesök i nästa vecka. Jimmy och Fredrik hälsas Välkomna. 




17 juli 2012

Uppdatering mitt i sommaren



Semestertider
Nu är det semestertider och det märks vid Rubens där tillströmningen av besökare stundoms är som i gamla tider.  Ja det är väl ingen trängsel precis men det är intressant att uppleva att det finns så pass stort intresse  fast vi inte annonserat oss på drygt 15 år. Vi har ju liggat lågt i år och har bara Målilla som planerad aktivitet.

Men Se upp här på dessa sidor för vi går just nu och grunnar på en körning lokalt under nästa Tisdag eventuellt.

TÄNT var det HÄR
I morgon är det besiktning med driftprov och vi har nu haft uppe ångan vid några olika tillfällen senaste veckan. Idag var det dags för Case igen och några justeringar har skett på maskinen så att den bättre matchar våra ideer. Här en bild på Uno som tänder upp för dagen.
Safety first
Säkerhetsventilerna har bytts ut mot ett par vars effekt motsvarar maskinens avkoknings kapacitet. Det är enorm storleksskillnad mot de vi först monterade.

















Case 9 med en ratt och säkerhetsventiler i propotion 

Propotion och fason
En sak som vi aldrig riktigt accepterat på denna annars smått underbara lilla maskin, var ratten. Det må varit orginal Case, av bästa datum, men då den var så oförlåtligt ful gick det bara inte att tycka om. Och så stor, lika stor som om det varit en Case 80 hk, på 14 ton?
Har aldrig förstått varför man tog till det chabrak till ratt på denna lilla juvel. 
En annan Case ratt införskaffades men den var lika embarmeligt stor  om än betydligt snyggare i sin design. Näe, det gick inte an.
Men så på min resa till Gotland härförleden vecka sprang jag på hos en samlarkollega en ratt som nog kunde duga. Den inköptes och gårdagskvällens övningar innefattade modifiering av rattstång och montering av densamma. Resultatet blev helt 100. Kanon blev det med en ratt i propotion till maskinen. Mycket nöjda blev vi.

Ingen tvekan om att ytterligare revisioner av "the Case performance" är under övervägande. Där i bland de fula påmonterade traktordäcken. De är en nagel i ögat men tills dess att jag har ett bättre alternativ får de sitta kvar.