Mangen tur - Nar Delores styr

Our host keep us busy.
För att vara helt obekanta för var husvärdinna så ser det ut som om vi träffade helt rätt. Hon kör oss runt  och visar oss div icke maskinrelaterade sevärdheter.  Nja vi  har väl lyckats att styra  turen over till Bievers Tractor salvage och en och annan tur into Rollag showground där aktiviteten är hög. Har träfat några av våra gamla bekanta både vad gäller ålder och kontaktens längd. Milde tid vad stort det blivit sedan vi senast var här i 92.

Till USA - vi ska.

Vi far dit - för att lära hit

"Ää dä här gårn´te pôjka, vi få lôvne komma iväj"  brukade det  hetta på den tiden som Rubens själv basade, och i den andan togs så beslutet om att bryta upp från det vardagliga, att göra slag i saken och fara över till USA.  Pojkarna är stora nog att sköta sig själva och verksamheten nu så det kan nog sägas vara läge.  En USA resa har varit på tapeten en längre tid men motivationen har inte varit star nog tidigare. Det är inte ofta vi farit dit, faktiskt bara en gång tidigare har det hänt, för drygt 20 årsedan. Genom de nutida kontakterna vi skaffat oss blev det  mer eller mindre oundvikligt att inte fara dit. I studiesyfte och med viss deklaktighet har vi fått möjlighet att övervara ett av de största evenemangen på denna kontinenten, nämligen WMSTR at Rollag. I drygt 5 dagar skall vi se och uppleva uppbyggandet och genomförandet av denna hålls denna nostalgimässa som hålls 3-4 dagar årligen. Omfattningen kan vi närmare redogöra för när vi är tillbaka men vill påstå att våra största tillställningar som Målilla framstår som närmast fragmentatiska i sammanhanget. Våra Skandinaviska ättlingar har hållit på i över 50 år och dammat och röket där på Steamers Hill, och Lutefisk Junction. Evenemanget har egen mark och administration och har utvecklats till en instution, naturligtvis en ideell sådan där kommersiella intressen hålls tillbaka, heter det. Jag kommer att se om jag kan fånga upp själva nerven, själen i denna prestation som engagerar och samlar folk från alla håll. Vissa förutfattade meningar har jag med mig i bagaget, som jag tänkt bekräfta eller punktera, och allt med sikte på hur verksamheterna skall eller kommer att utvecklas, back home. Att härma och ta efter är ingen dum ide utan en enklare väg till framgång oftast.

Det är mycke vi vill men vi får se vad vi får till.

se AVERY på tuben - tips från RUBEN

Ytterligare en länk till en Avery på youtube föranleder oss att tipsa lite.

http://www.youtube.com/watch?v=IlIQT_65YHs&feature=player_embedded

Vår maskin är ännu större, så stor att den kommer att bli svår att transportera omkring. Vi har ju Målilla, och Zachows i Nyhamsläge, som redan bokat Avery körning. Och vi som inte ens börjat meka med den än.
Undrar vilket år det kommer att bli en Svensk körd Avery igen?

Än finns dom där - fast inte längre de här

Finns det något mer att hitta? Snart är det väl slut där ute ändå!

Ja så hör man ofta sägas av våra besökare och visst man är beredd att hålla med, men ändå inte. För nog finns det grejor alltid, och även om det var mer grejor i antal, som förr fanns att hitta så var det så mycket svårare att lokalisera dem. Nu kommer allt fram, allt liksom flyter upp till ytan. Jag undrar om det inte egentligen finns lika mycke att köpa idag som det gjorde förr eftersom det är så oerhört mycket mer framkommit i dager nu än någonsin tidigare. Naturligtvis är vissa sektioner inom samlarsvängen under större tryck så att konkurensen är hårdare men antalet är ju i sak knappast mindre, snarare större.  

Dagens fynd, två kompletta gengas aggregat tillhör kanske inte det allra vanligaste, men gengasaggregat tillhör vad som fortfarande går att hitta på det ursprungliga stället. Naturligtvis är detta inte det ursprungliga stället, som i det här fallet borde varit på något fordon eller  mer precis en traktor. Men det köptes utan att någon annan varit där emellan som först köpt och hunnit  tjäna en slant på det. Jag vet inte det svenska uttrycket i sammanhanget men på den internationella erenan heter det i alla fall "Barn Fresh", hur nu något kan vara "fresh" som legat i ett vedskjul i minst 30 år på detta viset? Då vi är inne på färskhet och kondition så måste man dock tillstå att acceptansen för vad som är samlarvärdigt, det har ändrats en del.

Lite kul är det i alla fall att komma fram till ett sådant här skräpskjul och se vad där är, erfara om ägarens "tillstånd" i frågan, mm. Jo för visst blir man ibland frågande till vedebörandes tillstånd när prisbilden börjar diskuteras. Prisbilden i detta fallet har inget med den frågeställningen att göra då här fanns både rim och reson från båda håll. Lokaliseringen var helt klart lokal, så inga problem med logistiken blev det heller. 

Det vill inte mycket till för att gubben går igång och börjar nynna, Nu kör vi, mera bruk i baljan boys,...

  

Korta stunder att njuta - Men nu var det dags att sluta

Fredagen var den dag vi avslutade vår säsong för 2012.  Det var en av de kortaste säsongerna med Målilla som enda externa engagemang. Det var ju istället  en sådan succé att det mer än väl kompenserar de  vi inte gjorde, känns det som.  Vi gjorde Lundsbrunn därutöver men annars var det i stort sett inte mer.   Att avsluta en säsong betyder att luckorna släpps och vattnet tappas av. Pannorna spolas ur och kranar pumpar och vad som där är töms på vatten. Metallerna och planka delar smörjs in inför vintern.

Fredagen var varm och go så valet av dag för  avtappningen var väl vald. Med så fint väder  låter vi dem stå ute över natten för att rinna ur men som allt som oftast,  så blir det  regn bara maskinerna dras ut.  Och natten till lördag blir det regn och lördagen var inledningsvis mycket våt. Hur som helst vi trycker in maskinerna under tak så att det känns bättre och nog blir det strax åter fina vädret.  Nu återstår  endel andra mindre  urstädningar  och så är väl Munktellarn vinterklar.  Om den inte skall igång nästa år så kan vintertillståndet bli flerårigt. Det har hänt förr.  Casen har under säsongen haft  två tubläckor så den avser vi göra ett tubbyte på under vintern.  Det får lov att bli lite verkstadsarbete denna vinter.

Gruppen idag - är ett modernare lag



Då var det så igen, anspänningen väntandet och spanandet efter den bokade gruppen. Vet inte varför man aldrig lär sig att de kommer när de kommer och det går så fort över. Men på något sätt vill man ha koll, följa inseglingen och urlastningen. Det är som om det vore livsfarligt att de landade på gårdsplanen utan att man har iaktagit ankommandet. Som om man skulle bli överrumplad eller så. Trots att man egentligen är van och det hela är i sak en ganska problemfri tillställning spänner man sig och blåser upp det förestående mötet med dessa 30-35  helt okända människor.

Så kommer bussen, avgasbromsen hörs pulsen stiger, den backar intill och stannar helt stilla. En liten stunds stillhet precis när bussen stannat, innan det pyser till och dörrarna öppnas. Ut kommer människor som jag får en unik chans till att berätta och leda. Jag har ansvaret för dem, att de har en bra tid under hela besöket. NU gäller det,....

Så här ser det ut när dessa förväntansfulla människor samlar sig och grupp mumlet lagt sig, ALLA lyssnar till vad man har att säga,....Känns som om man måste börja rätt, man undrar hur skrattlätta är de, vad vill de höra för lättsamheter, så att spänningen släpper? främst min egen,...

Man ser olika miner, man tycker sig se vänliga människor, leende, ansikten . Men också allvarsamma och avoga, skeptiska till maskiner,  "det är väl inte jag intresserad av"  tycks de tänka. Men i själva verket  kollar de nog mig min klädsel och funderar över hur man låter och vad han kan ha att säga?

VÄLKOMNA till RUBENS, mitt namn,...   osv så är det igång. Här gäller att få till en munterhet innan presentationen är slutförd. Lockar man inte fram ett spontant skratt redan inledningsvis, är det nästan kört.

Allt går bra, som på räls, det är bra med rutin. Men så kommer frågan, och det redan nu, dvs denna frågan kommer för tidigt den skall inte komma förrän efter ytterligare 3-4 maskiner eller ytterligare 15 meter in i hallen? Jag bara ler, vet inte vad jag ska säga, alla har ju inte hunnit in i hallen ännu och han frågar, HUR finnansierar ni nåt sådant här?  DET är livsfarligt att försöka besvara, på fel ställe, eller i fel ordning. Med  ett leende förklarar jag att den frågan kommer alldeles för tidigt den får du inte ställa förrän senare.
Efter att vi pratat oss igenom hallen och denna helt underbara grupp har sett och förstått att detta är ett livsverk, nä att det är flera generationers livsverk, känner jag att det är dags att leverera svaret på finansieringen. Liksom svaret på om vi har någon som tar över? Hur lång tid det kommer att  ta innan allt är i ordning, med flera standard frågor som det finns standard svar på i olika versioner. Dock är det en fråga som har börjat att dyka upp allt oftare, och som knappast ställdes alls när jag började prata om grejorna för 30 årsedan. -VAD användes dessa maskiner till?,,,   OJ DU MILDE ANTONIUS, jag guidar en ny generation pensionärer, står det klar för mig, de vet inte vad de ser. Jag glömde att det var inte deras föräldrar som hade dessa utan deras far och morföräldrar kanske? Detta har slagit mig nu i år mycket tydligare än åren innan, Dessa människor vet inte vad en tändkulemotor är, ännu mindre en ångmaskin. Så avbryts vi av att en mobiltelefon ringer och damen i blått längst fram, spränger gruppen och går ut för att svara. Alla hinner höra henne säga, Men Hej, vi är uppe i Västergötland, på en bussresa,........

Tiderna förändras, besökarna blir nya och modernare ... och jag står kvar med mina järnhjul och pratar om ångvälts resan på 5 dagar från Göteborg 1990. Fortsätter att inbillar mig att det är runt detta som jorden snurrar.  För visst är det väl det,.... eller?

Det hela avlöpte väl och även damerna har följt mig runt hela vägen vilket är ett bevis på min anpassning kanske fast jag inte förstått att tiden gått.

Ett Stort TACK till Eder - Som gav oss medlemskap i Heder

Helt oväntat förärades

RUBENS Maskinhistoriska Samlingar

med ett Hedersmedlemskap i,

Målilla-Gårdveda Hembygdsförening. 

Hur förvånade och glada vi blev, det vet vi inte att beskriva. 

Det känns oerhört hedersamt, kul och upplyftande, även i viss mån oförtjänt. Stort är det i alla fall .

TACK

Beviset på vår uppskattning sitter nu på väggen i vår verkstad över kaffebordet och faller i allas  ögon som sitter ner vid bordet med oss. Detta är den första hedersbetygelsen RUBENS fått sedan Ruben Blom  skördade sin uppmärksamhet på 1980 talet. De medaljer och diplomer som då tilldelades innebar inget i förlängningen utan var ett uppmärksammande på det som redan var gjort. Detta är en skillnad då vi ser detta som ett bevis på en relation mellan vår verksamhet och Hembygdsföreningen. Vad det egentligen betyder  är jag inte på det klara med, kanske det  ställer krav, Kanske inte, möjligen betyder det vad man gör det till. Framtiden får bygga på detta?

Vi ser det inte som en jämnförelse med andra betydelsefulla krafter vid vår sida. Måtte ingen vid sidan uppleva att vi fått ett fristeg och glidit utan kan ärligt glädjas med oss.

I rad, lite på sne - Se så, där står nu alla tre

MÅLILLA 2012 kommer denna bild att kunna rubriceras i framtiden. I år var det 100 år sedan denna typ av självgående lokomobiler (K serien), kunde ställas upp på detta viset för första gången. De tre Munktellarna här uppställda  framför Motormuseet i Målilla Hembygdspark är

RUBENS SK6,

MUNKTELLSMUSEETS SK4 och

RUBENS SK2.   

    
   

     Naturligtvis fanns det  mer att se på och Fredriks Zachows Nichols & Sheppard rullade  graciöst fram och åter på Målillas parkens olika vägar. Denna rekord renovering är imponerande, och gänget från Höganäs har mycket intressant att se fram emot. Färgvalet på maskinen var synnerligen grant och något att gratulera till. Fredrik exprimenterar med lösa kallklistrade regummerings ringar på maskinen, vilket inte har inneburit den lösningen på problemet med lokomobilhjulens tvär liggande drivjärn som han och vi hade hoppats på.

Skall bli intressant att se vad hans nästa grepp blir i frågan. På bilden ser vi  de regumerade slitbanorna innan de började falla av.

Problematiken är ju som gammal och det optimala är nog varm vulkning men det är långt ifrån gratis med alla praktiska svårigheter som är relaterat till en dylik process.

Vi sitter med samma olösta problem  till Casen, för de nu pålagda traktor däcken är ett provisorium som bör avlägsnas snarast.

Ett antal transportabla lokomobiler fanns också på plats och vidstående Munktells H7 ägs av föreningen sedan några år tillbaka.

Vi synade den i fyrboxändan och det såg inte bra ut. Borsta av smörj in och ställ undan är mitt råd. Bra såg dock Dan Svenssons H8 ut och Zachows lilla Marshall, vilka båda var i drift unde de båda dagarna. Dan har även han en lyckad renovering att falla tillbaka på, som hjälper till att lyfter nivån på framtida renoveringar. Tiden då det dög att måla sig genom en renovering är numera förbi och kommer fort på skam.

Tre på rad vilken fröjd - Nu är man nöjd

    Lördag morgon i Målilla Hembygdspark bjöd på en spektaulär syn. 5 lokomobiler under uppeldning 

    lägger en rökridå över motorfältet söder om parken. Detta är tidigt, före den allmänna tillströmningen

    och få förunnat att uppleva. Än så länge är det ved som brinner och röken signalerar att vi ser ett initialt

    skede i processen. Snart blir maskinerna lite varmare och röken ljusare och med en glödande fyr 

    ingen synlig rök alls.

En av de första  händelserna var att sammanföra den efterlängtade raden av de tre Munktellarna. Det har varit ett mål för oss på Rubens under mycket lång tid och nu skulle det ske. med SK6an framför SK2 bogserades den fram och vi hade våra första bilder. En av de första som dyker upp är en kamera belastad och nertyngd, red Fransson  på Traktor Power, så nu gällde att sälja in det hela. Han tvekade lite först när jag började rabbla alla väsentligheter och unisiteter med denna händelse. Han skriver lite förstrött men inser efter en stund att nu är det BILDER,...som gäller. Snacka kan vi göra sen. Allt finns ju föresten på informations bladen, så hur gör vi nu då?.. Så det blir bra???  Tripp - trapp -  trull! Ja det blir bra.

Fortfarande inget folk att tala om så gott om plats att manuvera och utrymmen att ta ut svängarna på.

Men innan vi har fått till en första uppställning har mängden åskådare börjat att rada upp sig. Man ser dom inte först men när man skall be om mer plats och vill att  alla skall flytta på sig lite så inser man att vi inte är ensamma längre.

Det hela går perfekt, Munktellsmuseet flyttar sin maskin lite grann bakåt och de båda andra placeras på var sin sida för att uppnå det efterlängtade

scenariot med från den minsta till den största.  

Där Lokomobilerna var - är endast spåren kvar

Vi har lämnat Målilla för i ÅR. Vi har nått hem men minnet och spåren av de bästa Målilla Motordagarna någonsin finns ännu en tid. Engagemanget och resor mm tar ut sin rätt och man är rätt trött.

Nu tar vi fart - Målilla lastat och klart

Bra med elspel vid lastning och följebil med kapell .

Med ett enda engagemang på en hel säsong så är det bäst att njuta lite. I underbart lastningsväder nu på morron har vi lastat upp Case och SK6an på snabba 1,5 timmar. Att dra detta om rutin gör sig inte men saken är nog klar att med alla klossar och spändband  osv dedikerade för detta lasset sedan tidigare så går det fortare. Framför allt så är det den underbara elvinschen som gör det hela till en lek.

    Vår egen bil hyser lätt Lanzen och varmluftarn.

   All småbråte  innanför läm och kapell underlättar

   naturligtvis även det.

   SK2an på flak lastades redan igår och nu väntar 

   vi bara lastbilen för det. Alla följer inte med så 

   några håller stånd här hemma om än inte med 

   någon tillgänglighet till samlingarna som jag     

   förstår. Nu hoppas jag att vi ses i Målilla.