30 sep. 2013

Motala Industrimuseum - besöker RUBENS

Den glada och lättguidade gruppen från Motala Industrimuseum
samlade på gårdsplanen vid Rubens

Måndagens stora händelse på Rubens var ett besök av en kontingent från Motala Industrimuseum.  Den 7 man starka gruppen anlände tidig förmiddag och resenärerna mottogs med kaffe och fralla, i musee verkstaden.  

 

Kontakten Motala och Rubens har under många år varit sporadisk och kontaktpersonerna har växlat. Motala relaterade produkter är naturligtvis det som intresserar mest och den 400 hk stora fartygsångmaskin tillverkad 1917 för Isbrytaren 3 i Göteborg, rönte gruppens närmare intresse. Så gjorde även Rubens båda LIMO bandtraktorer tillverkade vid verkstaden från 1921. När nu relaterade produkter inte var så många var det inte någon större svårighet att få denna grupp av erfarna män att lyssna till mina utläggningar om både engelska ångplogar och Munktells traktorer. Frågorna var många och konversationen var livlig och kärnfull.

Vi från Rubens uppskattade uppmärksamheten från våra museévänner från andra sidan Vättern och hoppas kunna återgälda besöket framledes. Arkivet museet förfogar över är speciellt intressant.



Till vänster en av RUBENS båda LIMO bandare 
som tillverkades  vid Motala verkstad  i början av 1920 talet.

29 sep. 2013

Ny maskin för produktion - Fräs för en yngre generation


Där skall den stå, den nya 5 axliga fräsmaskinen som är en ny 
investering på fastigheten. 

Den är på plats
31 aug bloggade vi om att den nya maskin skulle komma och nu har den kommit in på plats sedan några dagar tillbaka. ( Länk till bloggen ) Egentligen är detta inte en Rubens fråga då det är relaterat till närliggande rörelsen Götene Projekt och konstruktion. Men lokalerna ligger ju vägg i vägg och utvecklingen i verkstaden påverkar ju direkt Rubens aktiviteter. Denna gång var det rent fysiskt där vi trängdes undan vad gäller ett antal kvadratmeter golvyta.
Maskinen ifråga är en Fräsmaskin, spinn ny från Italien som skall göra allt? I varje fall mycket och i synnerhet fortare och bättre. Utvecklingen har sin gång, och oftast kallas det för framåt? Nu kan det naturligtvis vara Rubens till fördel att ha en kapacitiv flerop i huset, bara man kan komma åt lite maskintid. Det kan också vara så att det är operatörstid som det blir brist på och då hjälper inget vad gäller kapacitet eller volym. Men någon bit skall vi väl kunna få med ut på banan. Det blir ju då närmast vad gäller reproduktion av lite delar som jag tänker, men det klart någon ren reparations detalj i ren ny tillverkning torde också kunna komma ifråga.
Nu skall den komma igång och enligt planerna så bör den ha fräst sina första bitar redan i den kommande veckan. Den som lever får se, och inte det, ja se då kvittar det ju.
Det är en supermaskin som står i full kontrast till det som annars verkar vara vår värdegrund. Jag lovar att vi skall återkomma med mer information om utvecklingen av detta projektet.


Beijer historik revideras - läggs upp på ny flik




Beijer - Göta - Målilla, 

Utredning ifråga om släktskapet mellan motorerna,

 Beijer – Göta – Målilla,  

Oktober 2010,    publicerad i tidningen Tändkulan nr 43 – 2011.


Vi har kommit fram till en del nya slutsatser i arbetet med att skärskåda av motortillverkningen i Kristdala - Målilla området. Det gör att vi finner det nödvändigt att revidera vår tidigare skrivning och sammanställning för Beijers som är gjord under rubriken som ovan.  

Vi lägger därför ut en reviderad version av den artikeln på RUBENS Hemsida under rubriken  -Artiklar. 
Beijer Göta artikeln  hittar du genom att klicka på den  rubriken i vänstermenyn, och välkomnar intresserade att ta del av de nya rön som vi uppdagat.











27 sep. 2013

Dan en Profil - Byter Lastbil mot Lokomobil

 Rapport,  Nyhamnsläge, Höganäs
 


En av profilerna vid Kullabygdens Lantbruksmuseum är Dan Svensson. Många av er har kanske redan mött honom utan att noterat detta. Han kör nämligen lastbil om dagarna och rullar ute på vägarna över stora delar av södra och mellersta Sverige. Men på helgerna då byter han stil till att köra sin lokomobil. Det är något av det trevligaste han kan företa sig, och han njuter i fulla drag.
Han är en mycket trevlig person, som här tar ton, från en något upphöjd position. -Se så, ta nu ett kort, och låt det gå fort, så alla ser min prestation. Se min Munktells maskin, den är ju så fin! säger Dan och ler med en förnöjsam min. - Den är putsad och grann, när all rost försvann.  

Dan han ville så gärna vara med på bild, och undrar om jag är helt  "dom" som inte förstått, att den plats han fått, är mitt i "centrom" 


26 sep. 2013

Kullabygdens Lantbruksmuseum - Äntligen gavs tillfället att besöka stället

Lantliv på Farfars tid


Precisions tävlingen är uppskattad av såväl åskådare som utställare. Det är enkelt att se hur de medverkande går in för uppgiften. De biter i läppen och stirrar sig stela och hjälpte det inte utan poängen blir för låg kan andra uttryck komma till pass. 


 .....................oooooooooooooooo000oooooooooooooooo .....................

Den självgående lokomobilen är Fredriks paradfordon
Jo, jag har nog varit där förut, men nu var det veteran maskinutställning det hade jag inte varit med på. Det var dags för det årliga evenemanget  Lantliv på Farfars tid. Vilket i ordningen har jag inte koll på men det var mitt första av förhoppningsvis många kommande framöver. Ingen tvekan om att jag har missat en massa fina minnen när jag inte varit där tidigare. Rubens har naturligtvis varit representerade under flera år men detta var en personlig reflektion.
Jag har inte full koll på hur detta är organiserat riktigt men inser att Fredrik  nog drar ett stort lass. Till sin hjälp har han uppenbarligen en skara lojala kompisar och andra relaterade till Museet och samlingarna där på gården. Och även om det var många engagerade så verkade mycket av allt "donkey work" utfört av far och mor Zackow. Ett fantastiskt stort jobb att ro allt i land. 

IHC 8-16 Junior var inte äldst men kanske finast?
Ångsågen i Nyhamnsläge
Utställningen, showen eller vad man skall benämna det var imponerande fullödig av div olika gammaldags maskiner. Inte mindre än 3 lokomobiler fanns på plats och samtliga hemmahörande på stället. Flaggskeppet  måste vara den självgående lokomobilen under överinseende av Jimmy Pihl. Den rara lilla Marshallen förspänd för den unika horisontella ramsågen var bara en av toppskotten bland alla på denna begränsade lilla yta. Eller vad sägs om att uppleva inte mindre än tre olika tröskset i arbete. Det var Ångtröskan, liksom det traktordrivna trösksetet. Men där fanns även modernare tröskset i form av elmotorvagnen, eller som det står in de tidigare prospekten El-lokomobil. Vi kunde förkovra oss i Stenkrossning, takspånshyvlning, och vedklyvning efter bästa vedgårds tempo. Där det inte var tidigare nämnda ångmaskiner som drivkälla var det tändkulemotorer av alla de slag eller någon veterantraktor.

Joakim Pihl vid stenkrossen


Ur högtalarna klingar det skånska språket från Nils Erik Sjöstrands speakerstämma. Under paraden visas ett urval av traktorer upp och det är inte brist på intressanta exemplar i sammanhanget. Äldst den här gången var IHC  TITAN från 1919. Men klassiska Svenska modeller som Munktells typ 30 och AVANCE 35 från sena 20 talet står högt i kurs bland publiken.
Spektaklet är tävlingen i precisionskörning där deltagarna skall hitta rätta positioner under hängande lod, på vippbrygga, och med förbundna ögon mot mållinjen.

AVANCE och Munktells var stora traktorer då. Nu 
är de bara storheter var de än befinner sig. 
Att arrangera en utomhus aktivitet av det här slaget under sena september är ett spel med vädrets makter. Att det förespeglas de bästa förutsättningarna  med sol och klar himmel den ena dagen är inte någon garanti att det så förblir  dagen därpå. Väderväxlingar, det har arrangemanget varit utsatt för många gånger  och så även i år. Lördagsfina vädret varade den dagen för att övergå till regn och molnighet under söndagen, till förtret för arrangörer och tilltänkta besökare. Trots en sämre söndag så upplevde jag att publiktillströmningen var god
men utan tvekan var tillställningen värd dubbelt så många besökare. Där var alltså många som i en sådan räkning, missade denna fina tillställning så som jag tidigare år gjort.
Framför mitt Tack till alla och hoppas på att vi kan ses igen där om ett år.
Elmotorvagnen eller Elektro-lokomobil som vi ibland kan läsa i de samtida skrivningarna, var något nytt 1918, Ett intressant om än inte lika spektakulär uppställning som ång eller traktor tröskorna.







22 sep. 2013

BM Munktells Gengas Fas.

Jag hittade dessa sidor i vårt arkiv. Vet att det är hett i vissa kretsar med gengasen även om vi aldrig  brytt oss så särskilt. Hoppas att ni där ute  finner något  intressant. 




20 sep. 2013

Torps FENIX lokomobil vi fann - En drömlik saga som är sann



Ja,..jag tänkte att hembygdsföreningen skulle ta hand om den och göra någonting med den men intresset utsträckte sig till 

 ” - Jaha,..det kanske kunde vara något?……………                

Ungefär så är öppningen på denna smått otroliga sannsaga från i Augusti i år, 2013. En smått otrolig historia om hur vi lokaliserar och förvärvar Torps lokomobil nummer 110. En ångmaskin tillverkad 1888, använd som kraftkälla för tröskan i byn, avställd, bortglömd, och orörd. Lokaliserad på samma plats sedan 1946. En ovanlig maskin på många sätt. 

Maskinen som den hittades i Augusti 2013
Allt ser ut att finnas. 
Lokomobilen står där i vagnsskjulet, och har så gjort så länge någon kan minnas. Det har gått 67 år sedan den ställdes in och har inte rörts sedan dess. Verktygen ligger i den långa verktygslådan av trä, övriga attiraljer som tillhörde maskinen när den levererades till byn 1903 lokaliseras bit för bit på golvet i lokalen. Oljekannan är noggrant fastbunden på säkerhetsventilen så att den inte kommer på avvägar. En mer komplett maskin går inte att hitta. Denna skulle inte heller gå att hitta, ännu mindre att köpa om man skall följa normalen och statistiska erfarenheter. Men detta är ett undantag, ett av de där berömda undantagen som bara händer någon gång ibland. Nu hände det mig, efter 49 år i samlarsvängen. Oväntat oförutsägbart och överraskande. Denna Fenix, som till skillnad från eldfågeln med samma namn, här dyker upp ur mörkret, träder fram ur dunklet för att möta ljuset efter alla år.
Enda ljuset på 67 år var solstrålarna genom väggen

Oljekannan är najad till säkerhetsventilen
Gammalt tips
Upprinnelsen ligger minst 3 år tillbaka när vi på motordagen i Målilla Hembygdspark för första gången fick höra talas om en lokomobil i en grannsocken intill. Uppgiften var provocerande i den meningen att den var detaljerad och beskrivande över vad där skulle finnas men ingen bra uppgift om var det befanns. Vi möts ju ofta av fantastiska berättelser om än det ena och än det andra som finns. Vi vill nog gärna ta allting, nästan alltid, på allvar men så har vi också blivit luttrade i frågan och slutat att hoppa till på första tips. Inte bara en gång har vi lockats ut på långa resor för att leta efter det där stora fyndet, baserat på helt grundlösa fantasier. Blivit blåsta av någon som kanske inte velat lura oss, men som njutit av att kunna berätta att han nog vet och har reda på saker han. Vid några tidigare tillfällen har vi visserligen varit på väg att undersöka även detta tips, men inte bedömt tillfället som det rätta. Det är ju opraktiskt med lastbil i sådana här sammanhang, varför tidigare Målilla resor inte varit möjliga att utnyttja för  det ändamålet, och Gotlands 

båten brukar inte vilja vänta, så inte heller vid de tillfällena har det passat. Men nu i år hade vi inget engagemang vid motordagarna så nu kunde vi svänga den vägen utan att röra till det för mycket. 










Fenix i hundratal
Tipset ingav inga som helst förhoppningar om att vi skulle kunna köpa något, så vi var nu ute efter att få  få reda på var och vad. Om där var något, att då få noterat i min lista över kända lokomobiler eller att annars slå hål på uppgiften. Om det skulle visa sig att det var så som sagt, en Torps lokomobil, ”en sådan där med lutande panna!” skulle det vara en sensation. En lokomobil med lutande panna, relateras oundvikligen till Typ FENIX. Torps Mekaniska Verkstads storsäljare och mest framgångsrika lokomobil modell någonsin. De tillverkades från 1884 till ca 1895. Drygt 100 talet tillverkades nog, i storlekarna 4. 5. 6. och 8 nominella hk. Inför min expedition den här dagen finns det en och en halv maskin kända. Den enda kompletta och riktigt korrekta maskinen är nr 44 från 1885. Sedan ett antal år tillbaka är den en del av vår våra samlingar. Ytterligare en skulle vara en sensation och en något oönskad sådan, som skulle förta uniciteten på den fina och högt prisade Fenix no 44 som då står därhemma. Vilken annan lokomobil som helst kunde det få vara skulle man kunna säga, bara inte en Fenix till, där nere i Målilla kanten. Vår föreställning av ett eventuellt fynd var, att oavsett vad det var så var den institutionerad, bevarad genom någon hembygdsförening eller bysamfällighet och inte köpbar. Något museum i ”stan” var också nämnt men det skulle visst vara avbokat. Hur som helst var frågan, om där fanns en lokomobil, var den fanns och vad det i så fall var för något.  



Lokal scanning
Utan att veta var man ska börja söka så kör vi in mot byns centrum, d.v.s. kyrkan mitt i byn. Ambitionen är en generell scanning innan någon tillfrågas. På väg genom byn passeras hembygdsgården men där var inte någon lokomobil det kunde konstateras utan att ens gå ur bilen. En skylt utmed vägen annonserar en loppis och där har man så klart vetskap om var gammeltingen finns lokalt. På min fråga bekräftades det också att där funnits en ångmaskin i granngården, pekandes över fälten, men hur det befanns med det numera var okänt. Vägvisningen var därmed klar till det aktuella hemmanet och väl på plats sitter ägaren på verandan, denna heta dag i början på augusti. Mycket riktigt här på gården finns en lokomobil. Sonen på gården har numera kommandot och är villig att följa med för att visa ångmaskinen. I ett olåst vagnslider, längst in bakom tröskverket, vedkap, slädar och kärror står mycket riktigt denna Torps lokomobil, med lutande panna och precis så som det var sagt. Jag slås av häpnad. Sannolikheten att hitta en lokomobil av detta slag, var lika med att hitta en gammal MC eller veteranbil från något av förra seklets allra första år. Vilket alla förstår  är i det närmaste osannolikt. Det kändes därför fantastiskt, ja helt otroligt, att se denna underbart gamla lokomobil stå där i dunklet. Den står där igendammad, jämnrostig, randig av solstrålarna som letade sig in genom springorna i brädfodringen. Men samtidigt så förfärligt, då det nu verkligen fanns en till, allt det innebar, 

Hans besvikelse blev min möjlighet
Jag fumlar efter kameran och hinner inte påbörja min dokumentation förrän han suckande fäller de inledande orden, ”Ja, jag tänkte,…osv,…
Han röst var tung av besvikelse över den totala bristen på intresse från den lokala hembygdsföreningen och han spillde en tveksamhet över vad som skulle kunna bli av maskinen.
Nu hade med ens denna heta upptäckt där i vagnsboden plötsligt fått en helt annan dimension. Även om ha-begäret nog tändes hos mig i samma ögonblick jag såg det allra minsta lilla av maskinen, så blev det nu så substans i möjligheten att förvärva. Allt eftersom det sjönk in i mitt medvetande att, denna maskin inte var låst och förbi utan eventuellt tillgänglig spelades olika scenarier upp i mitt inre, där övervägningar i prisfrågan kom att vara central. Att jag något berusades av vad som först kommit upp framför mig och sedan av möjligheten att kunna köpa går inte att förneka, utan jag var ur balans.           

Redan veckan efter Målilla var vi på plats för att hämta Fenix lokomobilen. För hand rullades den fram till dörren och på balkarna vinschades den lille upp på flaket.

Gripa tillfället
Allt förändrades som in en rockad, det gick snabbt, så nu var det att gripa ögonblicket. Här var inte tillfälle för något dagtingande för att få till ett billigt pris utan bäst att erkänna maskinen rätta värde, och satsa allt. Det hela gick över nästan lika snabbt över för inom en kort stund hade jag investerat alla våra tillgängliga resurser i denna rostiga gamla järnklump som stod där inne. Han verkade väldigt nöjd och jag kände i min bondånger krypa på. Jag brottades med tanken att jag hade något förhastat mig i min iver att knyta denna lokomobilen till samlingarna. I Ruben Bloms anda, köpte jag när tillfälle gavs, frågade efter först senare och den smärtsamma rannsakningen av mitt handlande varade sedan hela vägen, de två milen till Målilla. Far gjorde nog sina fynd men det var inte många som var i stil och nivå med denna, om än några måste vi erkänna. Min bror vilken jag telefonerade nästan omgående gav sitt försiktiga godkännande med orden, - Nä,. men vad säger du!?.  


Efterkommande bärgning, transport och anslutning till museet är värt ett eget kapitel jämte efterforskningar på maskinens verkliga identitet, liksom dess ursprung och historia.  Det senare är under arbete och ger oss kanske anledning att återkomma.






18 sep. 2013

Vår plan att få en plan - går i lås om fylle fås





Vår plan för en plan kan ta flera år innan det går
Vid bygget av motorväg för bi Götene för några år sedan möjliggjordes efter alla år ett litet tillskott i markfrågan. Vi kom över ett (1) ha mark i anslutning till verksamheten så att förutsättning för ytterligare en byggnad är säkrad. Vidare ger det möjlighet till att få en riktig bakgård, något som vi hittills levt med på framsidan. Under sommaren har vi grävt undan matjorden på ca 3000 m2 bakom verkstaden som därmed är tillgänglig för tippning av fyllnadsmassor. Men då vill vi ju bara ha sten,betong och grus så att vi får till en kanonstark grund yta för den förestående planen vi behöver för att ställa grejor på. Att betala för att få gropen igenfylld går ju inte utan vi får lita till värdet av att kunna tippa utan att betala för det. Vi får se hur det utvecklas men förhoppningar finns om lite lämpligt fylle här under hösten.
På den tilltänkta ytan har jorden schaktats bort och körts undan med vår Grus-Kalle. Det är inga stora volymer som man lastar på den men det går. Här är det tänkt att bli en bakgård värd namnet då våra tidigare bakgårdar ligger på framsidan av verksamheten. Hur vida det blir bebyggt något här på, återstår att se. 












16 sep. 2013

Lanzvägen räcker inte till, om man kör lite som man vill


En liten söndagskörning med Lanzen är inte fel. Populärt bland de små och och inte utan att de annars ganska motsträviga damerna i familjen voterar för, istället som ofta är emot. Jag  har inget svårt att förstå för vem kan inte njuta av att höra Lanzen gå. När man sitter på förarplatsen och lyssnar på den jämna lunken i uppförsbacke på högväxel låter det Fflunk-Fflunk-Fflunk,.. Ff kommer från luftintaget på bilden synligt som den röda skorstenen närmast framför ratten. Ett litet kort väsande hörs för varje motorvarv när den friska höstluften dras in i motorn. Inte utan att  dessa friska höstdagar ger motorn bättre förutsättningar att arbeta än varma sommardagar. En liten skvätt olja i bränslet är tillrådligt och med en varm motor är det musik. Denna varma saktmodiga lunk är en healing för kropp och själ. Normalt blir det ju den gamla riksvägen, tidigare omdöpt till Lanzvägen som får ta trafiken. Men det är gott om farbara små stumpar att alternera resan på numera, så utan att behöva åka långt hemifrån så kan man variera rutten på flera sätt. Köra lite gräsmatta går bra när det är torrt så som denna sommar, även på relativt nyanlagda ytor.
Det är rent av lite vemodigt att ställa tillbaka kärran och lotsa in traktorn innanför portarna igen. Men det är väl kanske därför som det är lika efterlängtat och roligt varje gång. Nedan följer ett par bilder ytterligare på dagens lilla äventyr.



14 sep. 2013

Zetor delar och HUDDIG Bromsok till salu

Zetor grejor.  
Har en låda som kommit med  och vilket jag bedömmer är Zetor grejor. Säkert  lite senare grejor typ 1960-70 tal. Finns det någon som har intresse för detta så är detta inte dyrt. Där är vattenpumpshjul, spridarrör, kan det vara ventilkåps packningar eller motsvarande? Temperaturmätare och glas. Bussningar till spindel leder tror jag? Kannringar och några små kopplingsskivor.

Huddig 760
Sedan har jag kvar efter Huddig 760 ett broms ok med nya backar.  Samt en lykt insats. Någon som önskar hör av er.


13 sep. 2013

Målillas historik - tål inte kritik. En avog replik - är dock usel retorik

Sticka ut hakan
Vi har presterat en debattartikel i Maskinhistoriska föreningens tidning Maskinveteranen 47/2013
I den artikeln ifrågasätter vi den officiella beskrivningen av C.A. Alms motor vid Målilla Hembygdspark. Den är direkt baserad på de erfarenheter och slutsatser vi nått under arbetet med  tidigare nämnda utredning om Beijers motor utveckling. Dessa slutsatser gör att vi öppet ifrågasätter nuvarande datering och beskrivning av Alms första motor, eller den motor som idag benämns för Målilla no1. 

Nekat publicering

Detta efter att vi blivit nekade publicering i vårt medlemsorgan för Tändkulans Vänner, tidningen Tändkulan. Anledningen som angavs mig, av herr redaktör Sjöstrand var så usel, att vi inte lägger ut den här utan förbiser det hela som ett missförstånd. Sorgligt om medlemmarnas tankar och åsikter inte får komma fram utan sorteras bort på rent godtyckliga grunder. Det ger mig anledning att kanske skicka lite mindre material söder ut och lite mer till Norrköpingsbladet.


Inget att debattera?
Ett debattinlägg var det tänkt som. För att få en större medvetenhet och kanske nå en mer korrekt beskrivning av denna lilla bit av det teknikhistoriska arvet framledes. Men det har så här långt bara belyst den ständigt aktuella frågan ytterligare, om vem som har rätt att tolka och berätta den lokala historien. Vi har mött på den tidigare från flera håll så det är inget unikt. Här följer Målillas svar på artikeln.


 
Låt mig klargöra direkt att vi söker inte strid, utan klarhet. Klarhet i det motorhistoriska dunkel som omgärdar motorerna från Kristdala och Målilla. Reaktionen från Målilla har bara ytterligare satt tummen på devisen,
Det är historia härifrån, det berättar vi, det inte vi berättar är antingen inte sant eller utan betydelse.
Debatten verkar således ske utan Målillas medverkan och kanske att det går lika bra? Men den hållningen tror jag  kommer att vara ohållbar i det längre perspektivet. Intressant är om någon i läsekretsen hörde av sig med information eller eventuellt bara i ren reflektion kom med en kommentar, över våra tankegångar. Ensam kan man knappast göra mer än föra frågan på tal tills vidare. Om det någonstans, någon gång eventuellt framkommer ytterligare i frågan om C.A. Alms tidigaste motortillverkning, så måste det vara en fördel i sak om frågorna är formulerade, för hur skall vi annars hitta svaren? 
När kunskaps eliten inte har ägnat dessa lantbruks nära motorer en enda tanke under alla år och det lokala intresset är på svaj, får man ursäkta att vi samlare var helst vi befinner oss i landet, börjar bete oss som amatörforskare. Ingen äger historien mer än någon annan utan den tillhör oss alla. I vart fall tillhör den oss som söker den och fångar upp den. Till allas bedömning lägger vi nu ut hela artikeln här nedan från Maskinveteranen 47/2013.  /Tore Blom

 
Målillas äldsta - är det som de säger - eller egentligen en Beijer?

   Målillas no 1. En genuin Målilla produkt, så som informationen 
äger - eller egentligen en Beijer? Frågan ställer sig själv, då de 
är så lika att det inte går att säga skillnaden och någon god 
samtidsdokumentation inte ser ut att finnas.
Målilla no 1
Inför vårt tidigare arbete med att analysera Beijer/Göta motorernas släktskap (redovisat i Tändkulan no 43) var en av de grundläggande frågeställningar de likheter som fanns med andra närbesläktade motorer. En sådan motor är den som finns bevarad i Målilla Hembygdspark och som är känd som den ”första Målilla tillverkade motorn. I en fortsättning av studien på dessa modeller ser vi här närmare på denna äldsta av alla Målilla motorer. Motorn är skyltad Målilla Mekaniska verkstad, och är allmänt beskriven som den första tillverkade vid verkstaden år 1907. Den har dock så många omistliga likheter med de Beijer motorer vi vet från 1908-10 varför jag nu öppet ifrågasätter delar av den nuvarande beskrivningen beträffande motorns ursprung och historia.
 
       F. O. Beijers motor från Kristdala, Tillverkad efter 1908 men före 1910. 
Denna motor står i jämförelse med Målilla no 1, och bedöms som 
snäppet äldre.


Då Beijers motorer av denna typ är de tidigaste och ursprungligen stilbildande har jag valt att i mina jämförande studier använda Beijers modeller som norm och jämför andra liknande motorer däremot.
Generellt sett är Målilla no 1 så lik Beijers att den lätt kan uppfattas som en motor tillverkad av Beijers. Om man bortser från motorskylten och de av grundarens son, Carl-Axel Alm, lämnade uppgifterna skulle ingen påstå något annat än att detta var en Beijer motor. En motor jämförbar med kusinerna Pihls Beijer, modell 1908. De är i det mesta identiska till både konstruktion och detaljutförande. Även vid en jämförelse av gjutgodset kan man inte förstå annat än att de är gjutna med samma modeller. Där finns dock några väsentliga skillnader som gör att vi bedömer Beijern som den äldre av de två.

Skillnader
De avgörande skillnaderna finner vi vid en jämförelse av, motorernas avgasrör, Bränslepumpen med regulator och svänghjul.Avgasröret kan vi bortse ifrån då det uppenbarligen är en relativt modern skapelse, försedd med svetsfogar mm och utan det minsta försök till en tids anpassning.
Insprutningspumpen som är monterad på bryggan på cylinderns högra sida kan beskrivas bestå av två delar. Regulator delen måste vara av senare datum, och av den typ som vi hittar på Målillas A motorer från 1912 och senare. Pump delen är av den tidigaste typen som vi finner på bilder från 1908 och på Pihls Beijer motor modell 1908. Signifikativt för denna tidigaste kända pump typ är att pumphandtaget finns på insidan av pumpen och att den saknar justerings möjlighet av pumpkolvens slaglängd. Det inre läget för pumphandtaget återfinns även på alla Målillas A motorer långt upp på 1910 talet men A-motorerna har försetts med en skruvjustering av slaglängden som just tidigare saknades. Det ser dock ut som att själva pumphuset är en av nyare tillverkning bearbetad från ett massivt stycke och inte från ett gjutet ämne. Det finns likadana på några Beijer motorer och är av allt att döma ett senare reservdels komplettering.

 

Två bilder som visar bryggan med bränslepump och regulator på de båda motorerna Målilla # 1 och Beijers 1908. Här syns hur Målilla motors pumphus är tillverkat från ett massivt stycke istället för att vara bearbetat från ett gjutet ämne, så som det annars är generellt.  


En betydelsefull skillnad finns därutöver, då Målilla motorns balanshjul är av samma mått och fason som Beijers motorer har f.o.m. 1909-10. Två detaljer som visar på att det är en tidig motor, är den gamla runda typen av ljuddämpare och den höga typen av lucka över spolkanalen. Denna korta runda ljuddämparen, liksom den höga luckan över spolkanalen verkar försvinna på Beijermotorerna i början på 1909. Medan den tidigare typen av tank, pumpstänger och gejder linjaler hänger med ytterligare ca 100 motorer fram t.o.m.1911, i vissa fall. Det faktum att Målilla motorn har den senare typen av balanshjul ser jag som en indikation på att den daterar sig till tidigast sent 1909. I övrigt hittar vi inga avgörande ursprungliga detaljer som tydligt skiljer Beijer och Målilla fysiskt åt. 

Systematisk sammanställning
Arbetet med att forska efter säkra data och information om Beijers motorer tillverkade från start 1896 fram t.o.m. tiden före första kriget 1914, har medfört att vi har kommit dessa motorer väldigt nära och studerat dem allt mer i detalj. Vi har systematiskt listat alla kända motorer och letat efter skillnader i utformningen som kan indikera de utvecklings steg som skett under denna period. Vi har noterat utföranden och förändringar som vi fört upp i tabell och därmed kunnat göra statistiska jämförelser. På så vis kan vi följa utvecklingen och sammanställa en lista i kronologisk ordning. Även de tidigaste onumrerade motorerna har vi med ledning av de olika utvecklingsfaserna kunnat sortera upp med stor precision. Denna sammanställning är ett mycket träffsäkert facit för motorerna tillverkade efter 1910. Träffsäkerheten på de tidigare, de onumrerade motorerna, är något sämre men vi anser den ändå som god. 

Onumrerade
Under de tidigaste åren på 1900 talet fram till och med 1908-9 verkar det som om alla Beijers motorer var onumrerade. N.A. Beijer antas ha börjat sin numrering först sedan han lämnat Kristdala och etablerat sig i Vimmerby. Den nummerserien kom sedan att bli densamma för motorerna vilka tillverkades under avtal för Thermaenius under namnet ”Göta” 1910-14.

 Är denna skylt en samtida eller en reproduktion
      tillkommen efter att Alm återköpt motorn 1930?

Det är vår bedömning att även den del av F.O. Beijers motorer, som tillverkades efter delningen och som ingick i engagemanget med Thermaenius 1910-14 finns inom denna nummerserie. F.O. Beijers motorer som tillverkades i Kristdala och eventuellt såldes på annat håll ser ut att ha varit onumrerade, och det ända fram till krigslutet 1918

Beijer motorernas utveckling 1908-14 är i det närmaste klarlagd, även om kusinerna Pihls motor inte är exakt åldersbestämd. Men då den är skyltad F.O. Beijer, Kristdala bör den vara tillverkad efter delningen och det ger som tidigast 1908. En annan motor, verifierad som såld 1909, finns bevarad och har en rad detaljer av senare utföranden. Där går en brytningslinje varför kusinerna Pihls motor rimligen kan anges till modell 1908, även om den likaväl kan vara tillverkad och såld någon gång under 1909.
Samtidsdokumentation en Brist
 
Det tidigaste samtidsbevis på motortillverkning i Målilla är denna annons
I tidningen Barometern den 30 Okt 1909. Den följs av ett flertal liknande
under hösten genom ombudet C.A. Svensson, Kalmar


Ett av de stora problemen är brist på tryckt information från tiden före 1910. Det tidigaste tryckta samtida materialet är ett foto på en motor som antas vara från N.A. Beijers i Vimmerby. Det fotot ligger till grund för ett träsnitt i vad vi ser som Beijers tidigaste broschyr daterad 1908. Före 1908 har vi inte funnit något som lämnar en jämförbar beskrivning till bevarade motorer. Några Broschyrer från 1910 och senare finns från båda Beijer företagen men ger begränsad information då de använder samma bilder hela tiden.
Vi har således bilden på N.A. Beijers motor i Vimmerby från 1908 liksom den tidiga F.O. Beijer kusinerna Pihl har, samma år. Ytterligare ett par tre motorer från tiden före 1910 finns kända och har jämförts. Det är inte tillräckligt mycket att jämföra och basera en säker slutsats på men med lite logik och relevans kopplat till sammanhanget får man ut en sannolikhet som gränsar till övertygelse.


Verkmästare Samuelsson

Det är minst lika ont efter samtida, skrivna källor om Målillas motor tillverkning som det är
m Beijers. En källa till information är den intervju med verkmästaren Ernst Samuelsson som finns återgiven från boken, Familjen C. A. Alm  /  Kerstin Botesgård Jeppson 2003.

Ernst Samuelsson arbetade med Carl August Alm från 1910 och var kvar i Målilla Verkstaden i 60 år. I intervjun med Samuelsson står det att C. A. Alm tillverkade motorer till Thermaenius 1910-11. Det står där att de gjorde 25 om året vilket stämmer helt med vad som vi fick fram i det föregående arbetet om Beijer-Göta–Målillas motorer, publicerat i Tändkulan no 43, våren 2011. Vi hade där uppgift om att 48 motorer var levererade av Alm till Thermaenius, f.o.m. 1910.

Vi har funnit en annonskampanj från hösten 1909, och det är det tidigaste vi hittat om Målillas motorproduktion, vilket också verkar helt logiskt i relation till hur motorn är utrustad. Skulle bli förvånad om vi hittar något som indikerar på en motortillverkning så värst mycket tidigare.



Vad gäller Målillas motortillverkning är det därför än mer intressant att titta på sammanhanget vari denna motor sammanfaller och rimligen kan ha sitt ursprung.

Verifierade uppgifter gör gällande att,
- C. A. Alms verkstad Målilla Mekaniska Verkstad. grundandes hösten 1907.
- Målillas tidigaste verifikation på en motortillverkning är en annonskampanj Nov 1909
- Motortillverkning av typen Göta sker för Thermaenius 1910-11
- Målillas nya motor, A-motorn presenteras 1912

Overifierade uppgifter gör gällande att,
- den  s.k. motor no 1, är C. A. Alms första motor.
- den är tillverkad 1907 eller 1908. Det är lite olika?
- den såldes ny till prästgårds arrendatorn i Karlstorp och återköptes av C.A. Alm 1930
   eller 32, lite olika
- C. A. Alm tillverkade alla gjutmodeller och gjorde hela motorn själv.

En rad frågor infinner sig utifrån dessa fakta, som tex.
- Är det för det första rimligt att Alm startar sin verkstad med att tillverka en fotogenmotorer utan att
  detta finns omnämnt samtida någonstans ?
- Om det vore så, hur sannolikt är det att han kopierar en befintlig motor så i detalj lik befintliga
   Beijersmotorer att de ser ut som om de är gjutna utifrån samma modeller?
- Kan det vara rimligt att Alm lade ner så mycket arbete, bl.a. med att tillverka gjutmodeller på en
   kopia av en befintlig motor, utan att han gör några förändringar, eller tillför några ”förbättringar”.
- Är det inte troligare att den motor som åsyftas med att, ” Alm själv konstruerade och tillverkade
  alla delar till, även modellerna” egentligen är A-motorn
  
En alternativ teori
Utifrån de jämförelser som vi kan göra och det sammanhang vi ser anser jag att vi borde titta på en alternativ teori om Målilla no 1.
Målilla motorn refererad till som den första är en Beijer konstruerad motor som möjligen har tillverkats av C. A. Alm inför eller under Göta epoken. Motorns ålder bör omdateras till tiden kring 1909-1910, och den tillverkning av Göta motorer som då skedde. Det kan mycket väl vara den första av dessa, typ Göta motorer. Om vi omdaterar Målilla no 1 till 1909 och därifrån utgår ifrån att det är den första motor som tillverkades av Alm, vid Målilla Mekaniska Verkstad ger det egentligen inga nya frågor utan då stämmer det mesta mycket bättre.
Flyttar vi så över uppgifterna om C. A. Alms egen motorkonstruktion och det angivna modellarbetet m.m. till den motor som presenterades som A-motorn 1912 i stället, så faller allt på plats.
Den så kallade Målilla no 1, faller in i motormallen nära nog till 100% och Alm blir inte misskrediterad genom att ha plagierat en redan befintlig motor utan tillerkänns äran av att ha fört utvecklingen framåt genom att framgångsrikt konstruerat en helt ny, egen motor i och med introduktionen av A-motorn 1912.


Målillas A-motor var sannolikt den första riktiga Målilla motorn. Denna motor bör vara den 
som avses när man som man beskriver att, C.A. Alm egenhändigt konstruerade och tillverkade
alla delar, även modellerna, till en motor. Nästa motor som tillverkas vi Målilla verkstaden
har beteckningen C som i C.A. Alms initialer, inte B som vore mer följdriktigt. 
Motorbeteckningen B kommer först på 1920 talet efter att man även gjort en modifierad 
motor med beteckningen D för en motorplog. 

Ett inlägg för diskussion
Vi har inga klara entydiga bevis som direkt styrker en alternativ teori, men verkligheten och de logiska slutsatserna talar mer för den, än den nuvarande officiella beskrivningen.
Svagheten med den nuvarande officiella beskrivningen är att den är likväl helt obekräftat. Den stöder sig uteslutande på en utsago från Carl Axel Alm.  En utsago som motsägs av de fakta vi här har identifierat och pekat på. Många av de tidigare frågorna försvinner och vi får en följdriktig och logisk utveckling, om vi tar med dessa nya fakta, placerar in dem i sammanhanget.

Vi välkomnar den kritiska granskningen och en ev. diskussion baserad på fakta och relevans, snarare än hörsägen och minnessvaga berättelser. Låt oss skippa prestigen, låt oss söka sanningen och bevisen, för dessa finns där bara vi letar och låter oss förstå. Sannolikt kommer det med tiden fram ytterligare information som styrker den ena eller andra versionen så vi ser fram emot detta och all den hjälp vi kan få.