Möten man inte glömmer
Genom åren så är det många möten
med människor som etsat sig fast av olika anledningar. En del låter sig enkelt
beskrivas andra kräver sitt sammanhang. Detta möte utspelar sig vid ett större
evenemang Rubens var engagerade vid. Vi hade i uppgift att under några dagar
demonstrera stenkrossning med en Munktells lokomobil och en Svedala stenkross.
Samtidigt lite neråt planen var Uno i full sprutt med ångvälten. Han pustade,
frustade och rök så det uppstod väldig nyfikenhet bland alla som samlades. Det
var fint väder, mycket folk, trångt, och trivsamt.
I bland alla dessa människor händer lite olika saker och
där rör sig en kvinna som trots allt som sker, fångar allas uppmärksamhet. Hennes yttre är mycket
tilltalande, hennes gång iögonfallande då hon riktigt glider fram. Det är som
om alla andra närmast henne lämnar väg för henne, som om de vore rädda. Kanske
alla är rädda för henne, för framför henne går en man som verkar vilja hålla
avståndet. Han har många kompisar som noggrant följer honom när han skyndar
sig mellan de utställda maskinerna. Alla hans kompisar har solglasögon på sig
och ser allvarligt omkring sig. Kanske att han förargat någon efter som de är
så på spänn och så vaksamt ser omkring. Kanske att de skyddar honom från
denna kvinnan som förföljer honom några meter bakom, så där 5-10 meter, hela tiden. Hon
kanske är ute efter honom och han försöker hålla sig på avstånd. Men kvinnan ser inte arg ut, hennes
utstrålning är mild och varm.
När han med kompisarna kommer
fram till mig och jag försöker förklara lite om min stenkrossning nickar han
och lämnar någon mindre kommentar. Han har nog bråttom för strax går han igen.
Kvinnan som förföljer honom stannar upp och håller igen något, för att sedan
komma fram emot mig när han går iväg. Kanske att hon tänker fråga vad han sa, eller
är hon bara nyfiken på min stenkross? Hans kompisar var nog nyfikna och
spionerade på henne, för då hon kommer ända fram, nära in på mig, så är flera
av hans kompisar också där. Artigt frågar hon saker och jag kan lugnt
demonstrera hur en utvald sten passerar igenom stenkrossen. Hon tittar
intresserat, vänder sig emot mig och ler behagfullt. Jag känner mig fumlig i
hennes närvaro, möter hennes blick, hennes mörka ögon fångar mig, jag rodnar
och hon avslutar med orden, -Tack det var
intressant, vänder sig om och stegar
iväg. Stegar iväg igen, efter honom, han med alla kompisarna
Undrar fortfarande vem denna
kvinna var: Tycker att jag sett henne på TV efteråt några gånger men har aldrig mött
henne igen. Någon tog en bild av ögonblicket då våra blickar möttes i denna
korta sekvens som blev till ett för mig oförglömligt möte.